Fördomar

Här har vi valt att samla fördomar och missförstånd om myndigheten och dess verksamhet och besvarar dem nedan.

”I och med inrättandet av FXM ökar försäljningen av svenska vapen.”

FXM:s uppdrag är inte att öka försvarsexporten i sig. Staten vill med FXM maximera den export som är till nytta för det svenska försvaret. Ökar vi den exporten är det positivt för Sverige eftersom det innebär att Försvarsmakten kan dela kostnader med andra länder. Det innebär också att vi kan behålla spetskompetens i Sverige och en konkurrenskraftig försvarsindustri som är till nytta för Försvarsmakten och svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men all export ska givetvis ske ansvarsfullt. FXM kräver alltid förhandsbesked från företag som intygar att Inspektionen för strategiska produkter, ISP, godkänt en eventuell export. En viktig aspekt av vårt uppdrag – och anledningen att myndigheten startade – är att göra försvarsexportaffärer mer överblickbara, spårbara och transparenta. Tidigare var våra uppgifter utspridda på flera olika myndigheter och därmed svårare att överblicka. All export av krigsmateriel kontrolleras av Inspektionen för strategiska produkter, ISP.

”Vad betyder det att FXM arbetar nära ISP, den myndighet som ger tillstånd till försvarsexportaffärer. Är det inte ett problem?”

Tvärtom. FXM kan tack vare bra informationsdelning med ISP på ett tidigt stadium bedöma om resurser ska avsättas på att främja en specifik affär. FXM främjar aldrig affärer där det inte finns ett positivt förhandsbesked från ISP. Därmed sparar vi statens resurser och fokuserar dem istället på främjande som ger nytta till det svenska försvaret. Denna policy har införts av FXM och fanns inte före myndighetens bildande.

”Viktigaste skälet för vapenexport förr var neutraliteten. Men med den skrotad går det också att avsluta vapenexporten.”

Det svenska försvaret är beroende av olika slags materiel – inklusive vapen – för att genomföra sina uppgifter. Det gäller allt från fartyg, flygplan, ubåtar, pansarfordon till vapen, kryptosystem med mera. I Sverige finns en rad företag som tillverkar system till försvaret. Men försvaret har inte tillräckligt stort behov av dessa produkter – eller tillräckligt stor budget – för att ensam kunna underhålla företagen. Företagen behöver alltså exportera för att finnas kvar. Samtidigt finns det ett värde för Sverige att ha försvarsföretag. I vissa fall är det viktigt att produkterna är anpassade till speciella svenska krav. Företagen har ofta också en teknologisk spetskompetens som är försvarspolitiskt viktig och som vi vill behålla i Sverige. Det finns också en säkerhetspolitisk viktig aspekt med att ha en egen försvarsindustri och inte vara helt beroende av andra länder. Samarbeten på försvarsområdet, till exempel Sveriges export av Gripen, leder till partnerskap som gör att vi bygger säkerhet ihop med andra. Genom Gripenexporten delar vi också kostnader för allt från utbildning till reservdelar och utveckling.

Idag ger försvarsexportverksamheten mer än en halv miljard per år i direkta intäkter. Vill vi ha kvar Gripensystemet som är ett modernt och kvalificerat system och samtidigt mycket kostnadseffektivt, men inte längre ska exportera det, skulle vi därmed behöva utöka den svenska försvarsbudgeten.

”Mutor, korruption och bulvanföretag är en del av verksamheten.”

Försvarsbranschen är en högriskbransch när det gäller korruption eftersom det ofta gäller stora upphandlingar som i delar ofta sekretessbeläggs då de involverar länders militära hemligheter. Det finns en medvetenhet hos företag och myndigheter kring dessa risker och det finns inga aktuella svenska korruptionsfall i försvarsbranschen. Om man tittar på Transparency Internationals index för försvarsföretag från 2015 ligger de två företag som är med på listan och verksamma i Sverige (Saab och BAE) i de två grupper som får högst resultat i transparens och antikorruptionsarbete (i intern och extern information). En fjärdedel av företagen på listan har förbättrat sitt etik- och antikorruptionsarbete sedan 2012 när Transparency International gjorde samma undersökning. På Transparencys lista över uppfattad korruption ligger Sverige som land bland de fyra bästa länderna med låg korruption.

FXM är starkt engagerad i arbetet mot korruption och har bl a tagit fram en e-utbildning i samarbete med branschorganisationen SOFF mot korruption som används av försvarsföretagen. För att få exportstöd av FXM måste alla företag skriva under en antikorruptionsförsäkran. På internationell nivå har den europeiska branschorganisationen ASD tagit fram en antikorruptionspolicy som alla medlemmar måste skriva på. Det finns också initiativ i IFBEC – den internationella försvars- och flygindustrins etiska forum – som nu ser över industrisamarbeten branschgemensamt.

”Få verksamheter är så ljusskygga som den internationella vapenhandeln.”

I Sverige är få branscher så reglerade som försvarsindustrin och exporttillstånd krävs för allt som exporteras som klassas som krigsmateriel samt tekniskt bistånd. Köparlandet skriver också på ett slutanvändarintyg vilket innebär att inget land har rätt att sälja vidare försvarsmateriel utan att ursprungslandet godkänner detta. Men inte alla länder har denna strikta kontroll. Därför är det glädjande att FN:s Arms Trade Treaty nu skrivits på av 130 länder och ratificerats av 67 (maj 2015). Avtalet som började gälla 2014 reglerar allt från försäljning av små lätta vapen till fartyg och stridsflygplan.

FXM har arbetat intensivt för en ökad transparens kring myndighetens verksamhet och har bland annat offentliggjort den försvarsnyttorapport som lämnas till regeringen liksom de direkta intäkter staten har för försvarsexportverksamheten. Även myndighetens inriktnings- och prioriteringsprocess och hur försvarsnyttan bedöms publiceras.

”Det är inte meningen att vapen som säljs ska kunna spåras.”

Lagen (1992:1300) om krigsmateriel är en förbudslag. Det är förbjudet att tillverka, handla med och exportera produkter eller att samarbeta med utländska företag utan tillstånd. ISP är den myndighet som godkänner – och därmed har kontroll över – all eventuell export.

För att säkerställa att materiel inte ska kunna säljas vidare utan Sveriges kunskap skriver köparen på ett slutanvändarintyg. Genom detta undertecknande åtar sig köparen att inte sälja materiel vidare utan ISP:s godkännande.

Regeringen överlämnar årligen en skrivelse till riksdagen avseende strategisk exportkontroll där ISP lämnar underlag avseende aktuell exportstatistik. Export till känsliga länder eller nya länder bereds om samrådsärenden av ISP i det parlamentariskt sammansatta exportkontrollrådet. I Exportkontrollrådet är alla riksdagspartier representerade, liksom sakkunninga från försvars- respektive utrikesdepartementet. Principiella ärenden ska överlämnas till regeringen.

”Ingenting hindrar Sverige i dag från att upphandla till försvaret utomlands.”

Är det bättre att köpa vapen än att sälja? Vad skulle fördelarna vara med att köpa försvarsmateriel från ett annat land än att köpa från svenska företag som under årtionden utvecklat konkurrenskraftiga produkter och system anpassade till det svenska försvaret? Kryptosystem hör till kunskap Sverige vill behålla och skydda. Genom att kryptera information blir den svårare att avlyssna eller på annat sätt ta del av. Där finns det en viktig poäng att använda svenska system istället för att köpa från andra länder. Den nuvarande regeringen har utnämnt vissa särskilt viktiga områden till väsentliga nationella säkerhetsintressen just för att säkerställa att system anpassade till Sverige inte ska konkurreras ut.

Den svenska krigsmateriellagstiftningen hör till en av de mest rigorösa. Lagstiftningen håller i skrivande stund på att ses över för att eventuellt ytterligare skärpningar ska göras.

Sverige köper redan idag system och produkter av andra länder, vi är inte självförsörjande.

”Vi ska inte sälja vapen till fattiga länder som behöver bekämpa fattigdom.”

”Utveckling och säkerhet är oupplösligt sammanlänkade. En säkrare värld är bara möjlig om fattiga länder ges en riktig möjlighet att utvecklas”, skrev FN:s tidigare generalsekeretaren Kofi Annan i en rapport från 2004.

Säkerhet och utveckling går hand i hand. Instabilitet, laglöshet, kriminalitet och konflikter är bland de största hindren för att uppnå FN:s millenniemål om utveckling och fattigdomsbekämpning (källa: DFID). Fattigdom och sköra stater skapar grogrund för konflikter och andra säkerhetshot som internationell kriminalitet och terrorism. Därför kan militär förmåga vara viktigt för att stödja en positiv utveckling i ett skört land.

Men försvarsmateriel ska givetvis inte säljas urskiljningslöst till sköra länder. Regeringens riktlinjer säger bl a att export inte ska stå i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik, att tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen inte ska beviljas om det skulle strida mot internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder) och att tillstånd för export inte bör lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett central villkor för att tillstånd skall beviljas. Tillstånd bör inte heller beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

ISP ska även väga in rådets gemensamma ståndpunkt (2008/944/Gusp) samt FN:s vapenhandelsfördrag i en helhetsbedömning.